Spökåldern

Nu har spökålderna har gjort sin entré. När vi är ute på promenad eller han är ute i trädgården kan han plötsligt se spöket Laban och börja tok-skälla och resa ragg.

Man har hört att då en hanhund börjar lyfta på benet när han kissar, är det ett bevis på att han är i första könsmognaden. Det gör Nemo nu så den sägnen stämmer. Liksom att han så smått börjar markera sin sociala status mot andra hundar. Och mot katterna. Lukas får ta emot en del törnar när Nemo tacklar honom med höften och tränger in honom mot väggen eller liknande. Fast Lukas är snäll han och låter Nemo buffla på. Blir Nemo för jobbig tar han bägge tassarna om halsen på honom och fräser till lite. Eller så tar han tillflykten under Nemos mage.

Upp

Ensamhet

Då jag är hemma hela dagen har det inte blivit av att lägga ner så mycket krut på att lära Nemo vara ensam hemma. Däremot att vara det i bilen eftersom vi är ute med bilen så mycket.
Började med att bara låta honom vara ensam en mycket kort stund. Jag stod på avstånd skymda för honom och iakttog om han började skälla eller blev orolig. Lite skällde han först men sen tittade han mest.
Vart eftersom utökade vi tiden då han fick sitta i bilen och vi gjorde korta ärenden. Skulle han skälla när vi kom ut från affären inväntade vi att han blev tyst innan vi visade oss och gick in i bilen. I början fick han beröm över att han var duktig men snart slutade vi med det eftersom han skulle få till vana att i bilen är det självklart att kunna vara ensam. Och vi kommer alltid tillbaka. Innan vi lämnade honom i bilen sa vi alltid "Stanna här, kommer snart" och det har vi fortsatt med.

Inofficiell utställning, Sundsvall

Var till en färgaffär vi brukar handla i och hade Nemo med mig in. Där inne stod en tjej som blev såå förtjust i Nemo. Det visade sig att hon kom från Sundsvalls brukshundklubb och berättade att de skulle ha en inofficiell utställning kort framöver. Skulle inte Nemo kunna vara med, tyckte hon. Ja, varför inte. Kul och se vad domarna tycker om honom och en träning inför den första officiella utställningen i oktober.

Pirriga kom vi till hundklubben och regnade gjorde det. Typiskt eftersom det skulle vara utomhus. Vi som hade tvättat Nemos päls så fin och blank. Nemo struttade glatt omkring och tyckte det var jättespännande med alla hundar. Tur nog så har han vana att se många hundar samtidigt eftersom vi varit till hundklubben hos oss vid flera tillfällen.
Väntan blev lång och med start nr 13 kändes det ju inte så lovande. När det blev vår tur fick vi först ta upp honom på bordet och där stod han som en prins. Lät domaren kika ordentligt på honom och fick konstaterat att han har ett underbett, tyvärr. Annars jättefin bedömning. I ringen när vi skulle trava runt gick det först i passgång så vi fick ta ett ärevarv. Lyckad första utställning trots det negativa beskedet om underbettet. Kanske det kan rätta till sig när hans alla tänder är på plats.

Upp