Trotsåldern

"Bångstyriga-Nemo"... Nu märks det verkligen att han är mitt i könsmognaden. Tar sina chanser att smita från gården när jag vänder ryggen till. Det är mycket roligare att rusa till grannens Bostonterrier och springa runt deras inhägnad och retas dem. Hans envishet är lika stor som en tonårings att göra det de själva har lust med och inte vad de vuxna vill. Detsamma gäller Nemo. Han försöker att tänja gränserna på det tillåtna men varje försök slutar med nederlag för honom.
Tur nog är att alla dagar inte är tonårsdagar. Mellan dessa perioder är han hur mysig som helt och kanske det är typiskt för perioden med...
Nu när han är inne i könsmognadsfasen tar vi det lugnare med tränandet. Låter han få hålla igång med sök och lite vardagslydnad men bara när jag märker att det är en bra dag för det. De dagar då han är mer bångstyrig och omedgörlig än andra, är det ingen idé att försöka träna nått.

Låter han få vara hund och göra det han känner för, om det nu är att ligga i sitt hus, som jag har snickrat ihop, på altanen och mysa en hel dag. Eller vara inom en meters radie från mig en hel dag när han känner oron att jag skall lämna honom så bara för en minut, så får han göra det. Men vill han gräva ett dike i rabatten, skälla som en tok på allt och ingenting eller hitta på andra hyss får han veta att det är absolut inte okej bara för att man är inne i en jobbig period.

Upp

Veterinärbesök

Ännu ett besök hos veterinären. Nu för att ta bort en permanent tand i överkäken intill en hörntand som växer fel. Den här gången tog allt längre tid så när det dröjde innan telefonsamtalet om att få hämta Nemo kom, hade jag målat upp värsta sceneriet om vad som hänt.
Men det var ju helt i onödan eftersom allt gått bara fint. Den dumma tanden var borta och Nemo får mumsa på leverpastej i några dagar. Glatt lämnar han veterinärkliniken och somnar i bilen som vanligt.

Husvagnssemester

Ny tur upp till uppfödaren, Anne, i Bispgården med husvagnen på bilkroken. Det blir flera dagar med fiske och underbart umgänge. Nemo mår som en prins när han får vara i skogen och ströva omkring som han vill. Åker och plockar hjortron med Anne och alla hennes hundar, mamma Maja och tre labradorer. Det är full fart på Nemo och dem över myren när de plumsar omkring. Man kan ju tro att Nemo skall hamna på efterkälken men icke. Det är fem trötta, och blöta, hundar som åker hem sen.

Vi ställer upp husvagnen vid en liten tjärn mitt inne i skogen så där kan han vara fri hela tiden. Springer ut och in i husvagnen och förtältet. Tar sig en lov ner till vattnet och tillbaka igen. "Det här är livet", verkar han tycka.
När vi är och fiskar får han ha på sig flytvästen, för säkerhets skull. Men han är inte intresserad av att vilja hoppa i. Däremot är det spännande med mörtarna som små-vakar när de äter kusarna på vattenytan.
Ibland nappar de på våra flugor också, mörtuslingarna. Vi tar upp dem, för att slippa dem i tjärnen, och tror vi gömmer dem för Nemo men han hittar dem och springer stolt iväg med en i munnen. Inte för att han vill äta den men stoltsera med en fångst, det vill han.

Upp