Fetvadd i öronen

Nu har Nemo kommit in i en period där han "slår dövörat till". Ibland extremt mycket. Vill inte alls lyssna när han gör nått han inte får göra, som rusa iväg till grannen till exempel. Då får jag ta och hämta honom och sedan "skälla hem" honom. (Vart "hem" är har vi tränat länge och det sitter klockrent.) Det fungerar i några dagar och han håller sig inom tomtgränsen när han är lös men så prövar han om det blivit okej att springa till grannen igen. Samma procedur igen.
Eftersom det som finns utanför tomtgränsen är mer intressant nu får han vara kopplad i en långlina. När vi leker han och jag så får han vara fri och då kan han hålla sin hemma.

Revirbevakning

Skällandet har ökat. Säkert en del i könsmognadsprocessen, att få starkare revirbevakning. Förut visste han vilka han sett tidigare och inte av de som går på stigen intill vår tomtgräns, hund som människa.

Något annat som märks tydligt nu är att han tror sig behöva vakta sitt resident inifrån. Kan se någon som går på gatan utanför och den får väl inte gå där utan att fråga honom först. Alltså blir det till att berätta det för dem. Vov-vov!
Nu har han fått för sig att alla skall få höra hans skällande en stund samtidigt som han rusar mot dem så långt linan tillåter. Då kallar jag tillbaka honom till trappen och låter honom sitta där tills de passerat. Det tog inte lång tid förrän han visste vad som gällde. Jag ropar "Nemo, tillbaka!" så är det bara att sätta sig på trappen och vänta.

Upp