Inte vår än...

Det har verkligen varit en omväxlande vinter. I mitten av mars fick vi flera dagar med takdropp och varma dagar på altanen men så kom kylan och snön igen. Flera dm på ett par dygn. Då trodde vi att Nemo skulle var inomhus och njuta av värmen från brasan. Trodde vi alltså!

Nemo älskar snön och är överlycklig när han får springa omkring och greja i snön. De skall grävas, hoppas och springas omkring. Då är han mer vild än tam.

Trots att det kan vara runt -10 grader ute om dagarna, ligger Nemo på eller i sin stuga mest hela dagarna. Kommer in och kollar läget en stund, äter och sen ut igen.

Brukar ta med honom på längre promenader i ett skoterspår som går från vårt hus eller borta från idrottsplatsen här i Söråker. Då får han springa som han vill, samtidigt som jag kör lite inkallning med honom då och då. Ofta är hans kompisar Svante och Laika med. Då blir det mycket spring och bus.

Upp

Mr Bångstyrig, Normannen och Mr Cool

Att Nemo har en egen stark vilja har vi alltid varit väl medvetna om. Redan som liten valp visste han vad Han ville och inte alltid tyckte att det vi ville, stämde med hans vilja. Detta är verkligen på gott och ont. Bra är ju att han med det är att han är väldigt starkt mentalt. Ont, ja mest för oss som måste jobba mer för att lära honom rätt och fel.

Just nu har Nemo kommit in i sin period med att göra det han vill och känner för. Eller rättare han får korta perioder av att vara Mr Bångstyrig och sätter sig på tvären då det är nått som inte passar. Kan vara att hoppa in i bilen t.ex. Plötsligt finns det miljoner annat som måste göras först. Titta bort på lägdan efter den där busken som ser ut att vara en kanin eller nått annat jaktbart, eller titta efter någon av katterna som sitter på gården och bara är. Att åka bil för Nemo är annars en av livets höjdpunkter, men just nu är det så mycket annat som är intressant. "Ja! Jag ska komma ska bara..." Känns det igen?!

Fast det är just sånt här som är så charmigt med Nemo. Att han får stunder av att vara Mr Bångstyrig är en del av honom. Ibland känns det som om man kan se exakt på honom vad han tänker. "Nä, nu får det vara nog, jag vill sitta här och göra vad jag känner för." Eller. "Haha! Nu skall jag busa lite med mattarna."

Könsmognad. Vår i antågande med dagar av tinande snö. Behöver jag säga mer?! Då förvandlas Nemo till Nosmannen. Varje ny doft skall indoftas och analyseras in i minsta detalj hos honom. En vanlig kvällspromenad kan förvandlas till en långsam doftestrad, med flera stopp för hans infångande av doftprover till sin stora avhandling han håller på med innan han blir stor.

Jag låter honom få "läsa tidningen" en stund. När jag tycker att han doftat nog säger jag "Nu räcker det!", och så går vi vidare. Men först ett litet bomärke från honom så klart. Det där med att lyfta benet mot stolpar och brevlådor håller jag honom borta ifrån så mycket det går. Annars måste han ju vara på varje stolpe och då kommer vi ju aldrig hem igen.

En annan skepnad Nemo har är att han blivit väldigt lugn, Mr Cool. Visst kan han hetsa upp sig över minsta lilla sak ibland, men oftast lugn som en filbunke. Kan nöja sig med att ligga i fönstret eller på sitt hustak och spana ut över sina ägor. Tycka att livet är väldigt avkopplande och skönt. Däremot om han är ute och någon går ute på "hans" ägor, då blir det ljud i skällan.

Att han blivit lugnare och inte lika energisk i sinnet har med mognaden att göra. Energisk är han däremot när det gäller att aktivera sig. Då springer han som värsta X2000-lok, sidig som en gasell och explosiv som en 100 meters löpare.

Upp