Ny medlem i busflocken

Det kom ett mail och berättade att Harry finns i stan. En gårdis på snart ett år. Nu undrade matte och husse om det kanske gick att träffas... Självklart vill vi det! Ett samtal till Nilas och Debbies mattar och vips var vi 5 gårdisar och två andra hundar som skulle ut till Åstön.

När vi kom ut till Åstön blev det stor glädje hos alla hundarna fast mest lycklig var nog Harry. Tänk att få träffa rasfränder och sedan få busa med dem. Han sprang hejvilt fram och tillbaka, lika glad som "en kalv på grönbete".
Alla andra hundarna var nyfikna på nya flockmedlemmen och efter lite nosande var han en i gänget. Särskilt Ludde gillade Harry.

Nemo blev storebror och lill-polisen för hela flocken, som den äldste han är. Han sprang tillsammans med de andra ett tag för att sedan kolla så alla skötte sig. Var någon för hetsig i leken var han framme och visade hur man uppför sig. Det var väldigt kul och intressant och se hur Nemo la sin lugna och fostrande energi över hela flocken. Han strosade omkring på egna uppdrag men hade full koll på vad som hände i hela flocken, även oss andra.

Harry har sina likheter med Nemo. Både kroppen och till utseende. Han kommer att bli en tuff konkurrent. Håll utkik efter honom i utställningsringen alltså.

Efter bus och lek blir man trött. Vi var säkert ute ett par timmar på Åstön så hundarna var bra slut, både mentalt och fysiskt, efter allt spring och lek. Harry for hem lite tidigare och Nila följde med oss hem.
För första gången fick Nemo ligga i Helenas knä tillsammans med Nila. Snacka om att de har blivit vänner med varandra och trivs tillsammans. Både Helena och jag blev förvånade när Nila tillät detta. Hon brukar vara lite "mattekär" och vilja ha henne för sig själv. Men Nemo är okej alltså.

Vilken härlig promenad och fika stund vi hade ute på Åstön. Ser fram emot att träffas igen. Och det blev bara en vecka senare. Inväntade SMHI och ett löfte om en solig dag, som kom tisdagen efter påsk.

Upp

Åstön, here we come again!

Efter en veckas vila ville vi träffa Harry och Nila igen. Tyvärr kunde inte Debbie vara med denna gång. Solen kom som SMHI lovade, kaffet är kokat och fikabrödet nerpackat. Mot Åstön!!

Nu syndes det att Harry kände igen sina kompisar. Fast först fick han en nerläggning och måste låta alla lukta på honom innan han "fick" leka med dem. Tålmodigt låg han där på ryggen med tre nosande gårdisar ovan sig. När kontrollen var utför och "okej-stämpeln" ditsatt, blev det full fart.

När han var nöjd med att alla skötte sig deltog han själv i leken. Fast han var noga med att låta de andra vara de som vinner i leken, så han höll sig lagomt i bakgrunden.

Att se hundarna leka och vara ett med varandra i flocken, är en fröjd för själen. Vi satt uppe på en klipphäll och mådde gott i solgasset, med fikakopp och mumsigt fikabröd. Vi nöjt i fulla drag av att kunna koppla av och låta hundarna "få vara hundar". Inga koppel som är i vägen, eller trafik som man skall oroa sig för, eller för den delen andra hundar som inte tycker om andra hundar.
Vilken underbar dag!! Vi ses snart igen!

Upp