Berg- och dalbana

Att Nemo är en unghund med massa hormoner som far runt i kroppen går inte att ta miste på nu. Ena dagen är han hur lugn som helst och verkar vara den mest lydiga hunden i världen. Man blir förvånad att ett kommando som dagen innan var trögt nu sitter klockrent. Fast nästa dag kan det vara som om han inte hört kommandot någon gång tidigare. Är lite av en "sur gammal gubbe" med kort tålamod.

Med hormonernas framfart i kroppen vill han nu brösta upp sig mot andra hundar, berätta vart hans revir är och vilka som ingår i hans flock. Vi har nog inte vant oss riktig vid att han inte längre är den där söta lilla valpen utan en "tonåring" med allt vad det innebär. Inte för att gullandets tid är förbi men vi måste vara mer bestämda mot honom så han vet vart ramarna går, vad som är okej och inte.

Izor på semester hos oss

Mot andra hanhundar kan han ta till sina brösttoner. Har märkt att han inte är lika villig att leka med dem som tidigare utan nu skall det mätas mental styrka. Däremot är han lika go mot Izor och Svante som han alltid har varit. Liksom mot tikarna så klart. Grannhunden Fia är han lika kär i och henne träffar han nästan varje dag. Då är han den bästa kavaljeren och charmören. Vet att hon är fin dam och inte lika busig som han så då är det inga vilda lekar och spring. Bara mys och gos.

För Nemos skull låter vi honom slippa en massa hundmöten nu så gott det går. På promenaderna behöver han inte hälsa på alla hundar han möter utan vi går bara förbi.
Hemma på sin tomt har han ju nu en stor inhägnad att vara inom och då går det en del förbi utanför på stigen så klart. Då berättar han att han ser dem minsann. Några vovningar räcker för det sen går han upp på altanen och återgår till spaningen igen.

Upp

Min prinsessa

Här är Nemos prinsessa Fia. Nästan varje morgon träffas de då Fia tar sin morgonpromenad. Att det är ett kärt och gosigt möte går inte att ta miste på. Det skall pussas, kramas och kelas hela tiden. Det där med att springa runt, runt är det inte tal om nu inte. Nära varandra skall det vara. Tidigare gläfste Nemo för att sätta fart på Fia men inte längre. Inte när man kan få så mysigt och bli ompysslad av henne.

Labrador?

Häromdagen jag var med Nemo ner till fjärden här hos oss. Det var en sån där het dag med strålande sol som det har varit gott om denna sommar. Då är det tur att det går att svalka av sig i vattnet. Nemo älskar ju att bada men han vill helst ha nått att apportera till för att finna badandet meningsfullt. Bara springa i vattnet är inte hans grej. Därför har vi en speciell bad-leksak åt honom, ett flytande tygben. Den apporterar han flera gånger och när det är dags att gå hem får han ta den och bära den. Det brukar bli ett tjugotal meter innan han ledsnar på det.
Men den här dagen ville han annat. Hela sträckan från badet och hem till grinden bar han den ståtligt. Det är en sträcka på ca 1 km. Vet inte om det är så bra att han växt upp med labradorer, de verkar ha smittat av sig på honom. Deras lust att bära saker. Haha!

Så typiskt att man inte har med sig kameran vid ett sånt här tillfälle. Men hittade ett kort jag tagit tidigare på honom i somras. Får duga det med.

Upp

Råttjakt

Bland det bästa Nemo vet är att använda nosen och nosa upp saker. Det kan vara ett ben som han varit duktig och gömt ute, en leksak eller godis. Ordet "sök" lärde vi honom fort. När han kom till oss var det ju mitt i kalla vintern så det var perfekt att börja inlärningen med att lägga ut godis inne. Han fattade fort galoppen och sedan dess har svårighetsgraden höjts rejält och han älskar det.

Under en av våra promenader hann vi inte långt från tomten förrän han drog ut mot lägdan i det höga långgräset. Tänkte att "låt honom kolla" och lät långlinan hänga löst efter honom. Nosen gick på högtryck och rätt som det var dök han ner mot marken med framtassarna och började gräva.

Han var frenetisk i sitt grävande och nu trodde jag att han lyckats lokalisera sin första råtta. Tidigare har ju katterna serverat honom med att ta hem dem till honom.

När första grävgropen var avverkad och undersökt utan resultat sökte han vidare. Tror han höll på och letade på olika ställen i en 10 minuter men någon råtta blev det inte. Den här gången. Men det verkade han inte vara så ledsen över. Det var kul och se hur han utforskade terrängen minutiöst och verkade veta precis hur han skulle göra.

Bättre jaktlycka nästa gång skall du se, Nemo. Syntes tydligt att han haft det roligt även om det blev en del nysande efteråt. Jobbigt med jord i nosen.

Upp

Godissök

När vi låter Nemo leta efter godis är det inte bara genom att gömma det på olika platser ute eller inne. Roligt är även att gömma det i saker. Det kan vara i burkar, strumpor, tom PET-flaska eller varför inte i en äggkartong?! Det är bara fantasin som begränsar en. Strävar efter att höja Nemos vilja till att hitta/söka och när det blir för enkelt är det inte lika kul, han vill ha lite att jobba med så att säga. Då gäller det att försvåra lite till.
Varför köpa dyra aktivitetsbollar och dylikt när hela huset är fullt grejer att gömma godis i.

Upp