Julafton

Äntligen julafton... När julgranen kom in tittade Nemo nyfiket på den och det såg nästan ut som att han visste vad som väntade. Som barnens ögon kan tindra var det nästan lika för Nemo. Han blev lite stirrigare och for runt kring våra ben mer än vanligt, när vi förberedde inför julaftonen, och skulle vara hos oss hela tiden.

Kan ni inte ta fram julmaten snart

Det blev fullt hus för en dag när vi var 13 personer och tre hundar. Nemo och Luddes kompis, Izor, var också med.
Vart man än gick var det folk. Hundarna lekte hejvilt både ute och inne. Att försöka tigga till sig någon godsak från julbordet gick inte. Fast Lillis syrra "råkade" tappa en kalvsyltsbit till varje hund när hon skulle skära upp den och det var uppskattat.
När det äntligen blev dags för julklapparna, var det ju självklar att även hundar skall få.

Vad kan det vara?

Att riva upp paket var kul. Ludde hade lite svårigheter först men när han såg hur storebror gjorde, fick även han upp sin julklapp. Nemo har ju lite rutin på det där med att få presenter med flera födelsedagar och andra julaftonen han firat. När Nemos julklapp var uppriven ville han hjälpa lill-husse med.

Men snabba dig då. Jag kan hjälpa dig.

Det blev tid för lek och bus med. När Izor hade åkt hem lekte Ludde och Nemo med sina julklappar. Att det inte finns någon snö ute gör ju julen lite tristare.

Lill-hussarna hade köpt fina presenter till Ludde och Nemo. Varsin näsdukshalsband och en skinnpaj. Wow!

Här har ni en skinnknutte till hund. VOV!! Akta er!

Det var två trötta hundar (och mattar) som la sig framför brasan när alla farit hem. Det lär bli en lugn juldag...

Upp

Söndag 16 december Nemo 3 år

Idag fyller Nemo 3 år. Hans tidigare födelsedagar har firats på skolan men i år blir det här hemma.

Det här året som gått har Nemo blivit storebror till Ludde. En uppgift han tagit på sig med stort allvar. Tror inte det finns någon bättre bror än Nemo. När Ludde var liten valp var han så försiktig och hjälpte in honom i hundvärlden med ömhet och kärlek. Nu när Ludde är större och tar mer plats och är mer våldsam i lekandet, är Nemo exemplarisk i hur fostran skall vara. Nemo är oerhört tålamodig och låter Ludde hållas tills han tycker att leken skall vara över.

När Nemo var runt 2½ år var vi fundersamma i om vi borde kastrera honom eller inte då an hade det jobbigt med alla löptikar i området. Han var som en orolig själ som inte kunna komma till ro varken inomhus eller utomhus.
Vi läste allt om kastrering som vi kunde komma över och hörde oss för med veterinär och bekanta med hanhundar. Slutligen beslöt vi oss för att vänta till nästa löpperiod och se hur han reagerade då.
Under den tid som gick märkte vi på Nemo att han blev lugnare och mer mogen för var dag som gick. Jag var mer tydlig i mitt språk och agerande till honom och signalerna gick bättre fram mellan oss. Idag är jag otroligt tacksam för att vi INTE tog beslutet att låta kastrera honom. Så harmonisk och lugn som han är nu. De har varit löptikar inne på tomten och vi har varit hemma hos folk med löptik utan att det påverkat Nemo nämnvärt. Allt var en mognadssak alltså.

Upp

Snö och lek

Äntligen har snön kommit. Nemo har verkligen längtat, tror jag, för när man såg honom skutta omkring i snön såg man verkligen hur kul han tyckte det var.
Ludde var mer fundersam och undrade vad som hänt med världen.

Vart tog musen vägen??

Var ute på favorit lägdan där det finns massor av möss att nosa efter. Ja, när det inte är snö vill säga. Nemo hittade flera mysiga gropar och hål att sticka ner nosen i.

När de höll på som bäst att leta efter möss gick ett rådjur förbi en 100 meter från dem. Jag försökte få den på bild men avståndet var för långt.
Då vi kom till spåren efter rådjuret fick både Nemo och Ludde upp spåret. Men de sprang åt fel håll!!

Kom igen då! Ta i då, Ludde!

Upp