Januari 2010
Snöbus i massor
Det har gått ett tag sedan jag skrev om Nemo, hur han har utvecklats från unghund till vuxen.
Nu är Nemo en stabil och
trygg hund som tar på sig "polis"-rollen när han träffar andra hundar och håller koll på reviret hemma. Han är en "mjukis" med mycket
energi och ett stort mått av envishet. Att han är en gårdshund med allt vad det innebär går inte att ta miste på. Vill ha saker att göra
men njuter också av att ligga ute på sitt hustak och spana utöver lägdan och gatan.
I ur och skur! Sen ÄLSKAR han sin lillebror.
Ja, kanske inte alltid. Ludde kan retas rätt bra.
Annars är de som "ler och långhalm", alltid tillsammans.
Mys framför brasan
Nu när vintern äntligen gett oss massor av snö och kyla, trivs Nemo. Det blir mycket lekande i snön och jagande av snöbollar som är en favoritaktivitet. Brukar kasta ut lite levergodis i snön som han får söka efter och det är en succé. Som en mullvad forserar han snön och har inga svårigheter att hitta godiset. För att försvåra lite kan jag variera med att gömma godiset i tomma toarullar och sedan kasta ut dem i snön.
En ny bekantskap vi gjort är med en trevlig schäfervalp på 4 månader som heter Jack. Vid första mötet blev han först lite skeptiskt när det kom två små lekfulla hundar emot honom. Nemo kände av Jacks osäkerhet så han utforskade omgivningarna ett tag under tiden Ludde fick bekanta sig med Jack. När de sedan var klara och Jack blev mer nyfiken på Nemo, var Nemo lugn och lät Jack vara den som tog initiativet. (Det är lika häftigt varje gång när jag ser hur Nemo känner av läget och vet precis hur han skall agera för att få respekt och samtidigt inge förtroende. Fantastiskt!)
När de visste vart de hade varandra blev det lite "jagis" och Nemo försökte lura ut Jack i djupsnön. Men Jack var smartare
än så. Då det var ett lagom upptrampat spår gick han i de spår som Nemo gått i. Varför få mer snö i pälsen än absolut
måste...
Förhoppningsvis kommer det att bli många lekstunder tillsammans då Jack bor utmed vägen till Åstön så då
bara måste han ju följa med dit. Eller hur!?!
Nu har vi äntligen kunnat återuppta våra promenader ute på Åstön. När det var under minus 20 grader och otrampad snö var det omöjligt att vara där. Tyvärr plogar de inte vägen runt ön och det är synd för det är så fantastiskt att kunna går där. Det finns några fler tappra än vi som forserar snön där så på en smal stig går det dock att ta sig runt. För Nemo och Ludde är det rena paradiset att kunna springa fritt. Och nosa i harspår som det finns massor av.
Så här "äckligt" vackert är det på Åstön nu