Matte är sjuk

Var till stugan och hade det hur mysigt som helst. Nemo och Ludde lekte vid vattnet ena stunden för att i nästa springa runt i skogen vid stugan. Allt var hur härligt som helst.

Kul att vara tillsammans

Ser lite läskigt ut att vara i vattnet

Själv satt jag i fåtöljen och mådde gott med en spännande bok.
Plötsligt ropar Lillis: "Nemo har rymt! Han sprang ner bakom utedasset."
Jag kom upp på fötter snabbare än blixten och instinktivt rusade jag bort till utedasset och nerför backen och ut på kalhygget. Att jag har en rygg som inte klarar av detta var som bortblåst i sinnet på mig då. Nu var det Nemo det gällde. "Bara han inte springer ut på stora vägen", var min största oro då. Efter ett kort tag ropar Lillis att hon fångat in Nemo när hon for till stora vägen med bilen. Tack och lov! Han hade antagligen följt ett viltspår då det finns massor av rådjur och bävrar i området.
När adrinalinet sakta slutar rusa i kroppen på mig känner jag hur värken i ryggen gör sig mer och mer påtaglig. Min galopp nerför backen och högtrampet på kalhygget har satt stora spår i kroppen på mig. Det slutar med att jag får sådan värk att vi måste beställa bårtaxi hem till mig.

Jag behöver inte känna mig ensam i sängen...

För Nemo och Luddes del var det roliga i stugan slut lika fort som det började. Lika så för mig som blev helt sängliggandes i en vecka. Rusningen efter Nemo satte djupa spår i ryggen och det har fått följder även för Nemo. Nu kan vi inte ta våra härliga, långa promenader tillsammans.
På något sätt verkar det som om Nemo förstår att jag är dålig. (Även Ludde som gärna gör mig sällskap i sängen.) Han är lugn när han kommer upp och gosas med mig i sängen och låter sig nöjas med att vissa dagar endast få korta promenader med Lillis. Annars försöker Lillis aktivera både Ludde och Nemo så som vi brukar.

Titta så stark jag är!!!

Upp

Storråttan och poolare

När man är gårdshund har man ett visst arv att förvalta. Som att fånga råttor till exempel. Än har inte Nemo tagit sin första råtta på egen hand men har man tre katter i flocken som kommer hem med dem så kan man ju slippa grovjobbet. Vet inte om de har något speciellt avtal med varandra men de jagar åt Nemo och lägger sen råttorna på tomten åt honom. Inte för att han inte tycker om att bli smutsig om tassarna, tvärtom men nosa upp råttor är en sak och fånga dom en annan. Som när vi är ute och går på lägdan, då letar han i alla råtthål han hinner under promenaden. Och Ludde gör likadant. Han gör som storebror.

Tack för råttan Fia!

När skall jag få leka med råttan, undrar Ludde

Vilken sommarvärme det är!! Otroligt varmt och det är det för hundarna med.
Vi bor nära stranden så dit går vi för att svalka Ludde och Nemo när det är som hetast. Nemo vill helst apportera efter nått i vattnet, inte bara bada. Ett tygflytben är hans favorit. Trodde Ludde skulle vara lite avvaktande till att gå ner i vattnet men inte då. Han sprang så glatt efter Nemo.

Två badpojkar

För att de skall få svalka sig på tomten har vi köpt en liten barnpool åt dem. (Ja, ja...) Ludde plumsade i direkt och tyckte det var så skönt. Nemo var lite mer skeptisk. La i hans tygben men då väntade han bara tills det kom till en kanten så kunde han plocka upp det utan att gå i. Smart! Varför blöta ner sig i onödan. Finns ju skugga vid buskarna att ligga vid.

Okej att dricka vatten i

Himla stor vattenskål det här.

Upp

Midsommar

Vi var upp till Bispgården och firade Midsommar med Nemos och Luddes uppfödare.
För Ludde var det otroligt kul att få leka av sig med syster Penny. Nemo fick hålla tillgodo med Windy då mamma Maja hade fullt upp med att hålla koll på Penny och Ludde.
Nemo var upp i Windy hela tiden från det att vi kom till att vi for hem, nästan. Tidigare har det varit Windy som jagat Nemo mest men nu verkade hon lukta väldigt gott, fastän det inte var någon löp-period, så nu var det Nemo som klängde runt henne.

Måste pusta ut lite

Nemo fick busa med Penny också så klart. Och Penny var inte sen att hänga på när Nemo satte fart på sina ben. De sprang runt i rabatterna så det stod härliga till. Tror inte de planterat blommorna för just det ändamålet men i lekivern var det lätt att gena genom dem för att lura varandra.

Penny sprang och sprang. Och Nemo med.

Tack Anne och Martin för en härlig Midsommar tillsammans! Både Nemo och Ludde sov gott efter ett par dagars bus.

Upp

Stugan

Äntligen kunde vi fara till stugan igen efter det att min rygg kraschade förra gången vi var där. Hundarna var lika förväntansfulla som vi, när vi körde ner mot stugan. Särskilt Nemo brukar märka av att nu är vi strax framme och ylar i glädje där bak i bilen.

Både Nemo och Ludde fick glädjefnatt och for runt som galningar när de hoppade ut ur bilen. som tättingar for de fram runt stugan, i buskaget och ner mot sjön.
Tyvärr varade inte Nemos frihet längre än till nästa dag. Då fick han nos på nått igen och hittade förbi staketet nere vid vattnet. På några sekunder var han borta. Jag visslade i pipan med jämna mellanrum samtidigt som jag gick där han försvann. Ingen Nemo så långt ögat nådde inne i skogen. Attsingen!! Lillis gick upp en bit på vägen och där kom Nemo glatt springandes till henne. Tack och lov var han inte påväg bort mot stora vägen utan höll sig längs skogsvägen.

Inte kan man skälla på honom nu när han kommer tillbaka heller. Det ger ju fel signaler till honom. Nu fick vi koppla honom i långlinan när han var ute. Han fick bara vara lös när vi hade full koll på honom. Tråkigt men inget att göra åt.
Även när han hade Ludde att leka med kunde man se att de olika lukterna fick honom att glömma bort omvärlden.

Nu har jag dig brorsan!!

Paus i lekandet.

Ser du fiskvaket där borta. Måste vara en stor abborre.

Upp