Ludde sjuk! Ingen utställning

På fredags morgonen vaknar jag tidigt som vanligt. Nemo hör mig och vill gå ut på morgon pinken. Den avklarar han ute på tomten. Ludde brukar kvickt vara uppe han med och följa med ut men inte den här morgonen. Jag tänker inte mer på det utan låter honom sova vidare. När Lillis vaknar vid 10-tiden sover Ludde än och det är väldigt ovanligt. Jag tar och väcker honom och känner att han är jätte het och att han är väldigt loj och slö. Tempen visar att han har 40,2 i feber. Vi ringer djurkliniken och de säger att vi skall komma in med honom direkt.

På isoleringen Sundsvalls djurklinik

Veterinär Åse undersöker honom grundligt och finner att tempen nu var 40,4 och att prostatan var jätte stor, tonsillerna lika så och urinen väldigt grumlig. Under hela undersökningen var Ludde jätte duktig. Stod lugnt och stilla på bordet och lät Åse göra det hon behövde. Även när de skulle ta blodprov och sätta in kanylen för att han skulle få dropp. De ville att Ludde skulle få i sig så mycket vätska som möjligt så de ville ha honom kvar hela dagen.

Jag for iväg med blodproverna till Posten så de skulle hinna fram med lördags utdelningen till labratoriet. Det kommer att bli en lång väntan att få provresultatet.
Nemo och jag satt ute på gräsmattan intill djurkliniken och fördrev dagen så gott vi kunde. Det kom och gick hundar mest hela tiden men Nemo ignorerade dem nästan totalt. Tittade lite men satt lugnt kvar bredvid mig i kopplet.
När djurkliniken stängde vid 17 fick vi äntligen fara hem med Ludde. Då var han så trött och ville bara sova.

Hemma igen och är jätte trött

På lördagsmorgonen tog jag tempen igen på Ludde och då hade den sjunkit till 38,1. Underbart! Han ser mycket piggare ut men någon utsällning blir det inte varken för Luddes eller Nemos del. Vi satsar på Svenstavik istället.

Upp

Snart utställning och frisk efter bettet

Nu är det hårdträning inför helgens inofficiellautställning i Hammarstrand. Nemo har inte ställts ut sedan han var 10 månader så det är lite pirrigt. Eftersom Ludde skall ställas ut tänkte vi att det vore kul att göra det med Nemo med. Sen skall han även ställas ut på officiella utställningen i Svenstavik i augusti. Fick lite "blodad tand" efter Sundsvalls utställningen.

Annars mår Nemo hur bra som helst nu efter bettet han fick vid stugan. Han fick hållas lugn i en vecka och bara få rastas så minimala sträckor som möjligt. Det var det jobbigaste, han som är van att ta långa promenader med mig. Vi måste dock ge honom specialfoder för det höjda levervärdet tills nytt blodprov skall tas om ett par veckor.

På spaning vid stugan

Upp

Ormbiten (?!)

For till stugan för att vara där under helgen och ha det lugnt med några vänner. Fiska och njuta av solsken och värme. Vännerna skulle komma på nationaldagskvällen så vi skulle få ett dygn för oss själva först. Det skulle bli en nationaldag vi sent kommer att glömma.

Mitt på dagen fick vi besök av uppfödarens syster, Eva, och hennes två hundar Korall och Chazzy. Nemo och Ludde blev otroligt glada över att få tikbesök. Hann knappt säga hej förrän vår vän Conny med sina två hundar, Maja och Ronja, kom. Nu hade Nemo och Ludde fyra tikar att leka och busa med. Mest var de i vattnet och det är ju inte så konstigt när tre av hundarna är labradorer.

La märket till att Nemo var rätt lugn efter en kort stunds lekande. Tänkte inte mer på det än att han är ju stor kille nu och inte lika livlig som Ludde är bara.
På Ludde och de andra hundarna var det full fart hela tiden. Halvtimmen senare for Conny och de andra hundarna var lagomt trötta så leken hade avtagit. Skulle ge Nemo mat och såg då att han såg konstig ut i ansiktet. Han for med ansiktet i marken och jag trodde det var för att få bort myror och mygg. Ögonen var lite uppsvällda och tyckte även att nosen var det. Eva tittade på honom och sa direkt att han blivit ormbiten.

Att man skall ha kortisontabletter med sig har vi ju både läst och hört om men trots det har vi inte köpt några. Eva hade hemma hos sig i Bispgården så vi måste fara dit. Den veterinärklinik som finns strax utanför Kälarne är stängd, så klart.
Vi packade in hundar och stängde till stugdörren och for sen i rasande fart mot Bispgården. Jag satt bak i bilen och höll koll på Nemo så att han inte skulle svälla upp i halsen och inte kunna andas. Svullnaden tilltog snabbt och snart såg han ut som en beagel i ansiktet. Halsen, ögon, nos och mun var dubbelt så stor. Hade en smal glipa att se genom på bägge ögonen.

Väl i Bispgården hade Anne, uppfödaren, gjort klart med tabletterna i en spruta så hon gav Nemo den på direkten. Sen blev det samtal för att veta vilken djurklinik som hade jouren. Tur nog var det Sollefteå som bara ligger 5 mil från Bispgården. Jag var helt slut och uppriven av det som hänt Nemo så det blev Eva och Lillis som for iväg med Nemo. Jag stannade kvar hos Anne.

Två timmar efter bettet och besök hos veterinär

Lillis berättade att färden mot Sollefteå gick i rallyfart på den nästintill öde vägen (tack och lov). Väl hos veterinären fick han en stor dos kortison och de tog ett blodprov på honom. På provet såg veterinären att Nemo hade förhöjda levervärden. Vid huggormsbett blir värdena i levern höga men det var för snart inpå att han blivit biten så de höga värdena berodde på något annat, som vi måste följa upp om tre veckor.
Efter sprutan började svullnaden att avta. Snart var han mer lik ett vildsvin med stora kindgaddar. Typiskt för ormbett är att svullnaden snabbt går ner efter kortison behandling. Helt övertygad var inte veterinären men kunde inte heller hitta någon annan förklaring.

Hos Anne blev det en lång väntan för mig. Oron vred i magen och Anne gjorde allt för att jag skulle vara lugn och ha annat att tänka på. (Tack snälla Anne!!) Oj, vad lättad jag var när bilen rullade in på gården och jag hörde Nemo skälla. Jag fick hem mitt "vildsvin" till hund och det var det vackraste vildsvin jag sett. Han kommer att bli bra men skall vara i bur i två dygn för att inte giftet skall sprida sig i kroppen och musklerna. Det kommer inte att bli lätt men som tur är trivs han både i bilens bur och den vi har till utställningarna.

Vi for till stugan för att packa ihop allt där och resa hem till Söråker. Det blev en kort "helg" i stugan men det känns tryggast att vara hemma med Nemo. Det blev verkligen en annorlunda nationaldag och vi vill inte uppleva den igen. Och kortison har vi hemma nu och skall alltid ha det med oss. Ett tips till er alla att ha det med er!

Tack så jätte mycket för all hjälp Eva! Du var ett fantastiskt stöd för Lillis och mig.
Tack Anne för ett underbart stöd när jag behövde det som mest!

I två dygn kommer Nemo att vara "bur-lugn"

Ludde håller Nemo sällskap ute

Upp