Gårdshundträff i Östersund

För första gången var vi på en gårdshundträff. Ett tag verkade ett förutspått snöoväder sätta stopp för det men Kung Bore lät Östersund vara lagom snöigt och utan några stormvindar.
Det var verkligen härligt att få se så många hundar på ett och samma ställe. Det var 15 gårdisar och av dem var det fyra tikar. När det var dags att grilla korv och mysa vid brasan "råkade" Nemo hamna bland alla tikarna. Där var han i sitt esse och charmade tjejerna så gott han kunde. Stal till sig en och annan kram

Träning av hopp och slalom

Vi har alltid förstått att Nemo tycker om att göra saker som kräver lite hjärna, om man säger så. Springa som en tok är jättekul men att få mentalt arbeta med något är det roligaste. När han var liten valp gjorde vi i ordning en hinderbana som han fick leka i. Det var hopp-, kryp- och balansmoment. Men sen kom vintern och under våren växte slyn tät i skogsdungen. Det kom annan träning emellan och leken i hinderbanan föll i glömska.

Det var en resa till Järvsö till min mamma som väckte hopp- och slalomträningen till liv. Hon har tränat deras Lorry länge och har några avlagda stavar som träningsredskap. Alltså gjorde vi upp en kort slalombana och en stav till hoppträningen. Nemo fattade snabbt galoppen och med mammas ledsagning klarade han slalombanan galant.
Hopp över staven var hur enkelt som helst. Lillis höll staven 4-5 dm ovan marken men Nemo hoppade långt över det.

Nu finns det ingen återvändo, vi måste låta Nemo få ha kul med hopp-, slalom-, balans- och krypövningar. Gott om plats har vi ju på tomten så det är bara att inhandla lite gamla stavar och sätta upp olika banor.

Upp

En egen utflykt

Häromdagen när vi kom hem med bilen, var Nemos "fästmö" Fia ute på vägen inte långt från vår infart. Hon kände igen bilen och att Nemo fanns med inne i bilen, och han likaså om Fia. Så när vi parkerat bilen lät vi dem få träffas utanför vår inhägnad. Tänkte att Nemo skulle ha fullt upp med att gosa med Fia så då bör det inte vara tillfälle för någon egen utflykt. Men ack så fel vi tog.

När vi vände våra blickar upp mot skyn för att se hur en helikopter for lågt förbi oss, tog Nemo chansen. Vips var han högst upp i backen och hade satt på öronlappar så han inte kunde höra min inkallning.
Fia stod intill sin matte och undrade nog vad som tog åt Nemo.

Vi tog och for med bilen för att, vad vi trodde, hämta upp honom hos tiken Laika som bor lite längre bort. Men där var han inte. Han var bara borta. Oron började att mala i oss. Vart har han tagit vägen?
Frågade en man som gick förbi om han sett Nemo, som han kände väl till, men det hade han inte gjort idag. Fast plötsligt var Nemo intill bilen och det var mannen som uppmärksammade oss på det. Antagligen hade Nemo känt igen bilen och sprungit till oss. Allt var frid och fröjd igen. Krampen om hjärtat av oron över att det hänt Nemo nått, började släppa.

Nästa dag när Lillis var på jobbet i skolan fick hon höra av en elev att han sett Nemo på Ica parkeringen i Söråker. Va??!!
Det är inte långt från oss men för att komma dit måste man korsa en vältrafikerad väg som går genom samhället. Och det hade Nemo gjort flera gånger!!

Än idag, trots att det gått flera dagar sen rymningen, känns det obehagligt att tänka på vad som kunde ha hänt. Tänk om en bil dykt upp och inte sett Nemo när han rusade över vägen. Tack och lov gick det ju bra. Inga fler utflykter på egen hand för Nemos del, tack!

Upp

Blåbärskungen röjer

I helgen var vi till stugan och där blir Nemo som en annan hund. Vid stugan behöver han inte hålla koll på allt som händer runt omkring honom, vad katterna hittar på och vilka det är som går ute på gatan. Här är det bara lugn och ro som gäller. Det märks på honom att det är skön omväxling, även om det är han själv som orsakar "kontrollbehovet" hemma.

För vår det var det röjning av sly som stod på schemat och Nemo var med hela tiden. Helst alldeles intill oss även när röjsågen var igång. Som om den skulle skrämma honom. HA! Han som är van sedan liten med alla renoveringar vi gjort hemma, maskiner som låter, hur vi bankar och för oväsen.
Alltså tyckte han det var hur kul som helst att vi drog ruskorna med sly utmed marken och ville gärna hjälpa till. Även om vi tyckte han mest var i vägen så verkade han tycka han hjälpte oss väldigt mycket. Såg så stolt ut när han hände oss i haserna.

Man blir ju hungrig av allt jobbande så då upptäckte Nemo att blåbär är gott. Hela dungen är ju full dessa läckerheter så efter en stunds frosseri var hans tunga härligt blå. Hur magen sen mådde förtäljer inte historien...

Det var inte bara jobb hela tiden under helgen. Klart det finns tid för lek och bus också. Som att ta mattes handske så hon inte kan jobba t.ex. Jättekul lek tydligen, tyckte i alla fall Nemo.

Upp

gjorde han med.

Kelas med Smilla

Många tikar att kolla. Här är det syrran Babben
han bekantar sig med.

Man blir trött av att träffa så många rasfränder.
Maja och Nemo somnade på hemvägen.

Upp