Skällande

Sedan vi fick Ludde har Nemo blivit mer skällig. Förut när han var ute på tomten och det kom folk förbi ute på stigen, ville han berätta att de var på väg in i hans revir. Han skällde men slutade om han kände att "de här vet jag ju vilka de är" eller att de som kom förbi pratade med honom. Jag skrev en skylt som sa "Hej, jag heter Nemo! Prata gärna med mig. Särskilt om jag skäller." De flesta som gick förbi gjorde verkligen det och Nemo behövde inte skälla eftersom han till slut kände igen de flesta.

Men det har förändrats sen Ludde kom till oss. Nu vill Nemo skydda honom från, enligt honom, alla faror som lurar omkring här. Att det var samma människor som gick förbi här spelade ingen roll. Nemo skäller tills de kommit ut ur han revir.

Jag gjorde som jag gjorde tidigare när han var liten valp och skulle lära honom att vara lugn ute. Kallade upp honom på trappen när jag såg att folk närmade sig och gav honom massor av beröm och godis när han satt lugnt bredvid mig. Det tog inte lång tid för honom att fatta vinken. Godis är gott och beröm skönt att få.

Under Nemos könsmognad blev han skälligare för ett tag men det var bara under några månader tills allt testosteron hamnat på plats.

När nu Nemo blivit skälligare igen började jag om som jag gjorde när han var valp.
Att försöka skälla upp honom på trappen var absolut inte rätt.
Det "triggade" honom ännu mer att skälla. Försökte det innan jag tänkte till.
Var ute mycket med honom och såg när människorna var på väg mot stigen.
Nemo kände av direkt när de var i närheten och brummade upp sig, med Ludde i släptåg. Då pratade jag lugnt till honom att "gå upp på bron" och visst, bara han fick skälla klart först. Sen gick han upp på trappen och la sig lugnt på sitt hus.

Nemos skällande lugnar inte ner sig. Snarare blir det mer och mer för var månad. Ludde kommer in i könsmognaden och börjar ta efter Nemos beteende.

Nu känner jag mig lite uppgiven. Vad skall jag göra för att bryta Nemos beteende? Vet att mycket av det ligger i gårdshundens gener att vakta sin gård och det gör han ju men visst borde jag kunna avbryta med något kommando eller? Säga att "Nu räcker det, nu har du gjort ditt jobb, Nemo."

Har läst Åsa Ahlboms böcker "Från valp till vuxen hund" och sökte upp hennes hemsida. Efter att ha mailat henne får vi en telefonkontakt med varandra.
Har ett enormt inspirerande samtal med Åsa. Hon tycker att jag har helt rätt tänk när jag gör mina inkallningar och belönar rikligt med beröm och godis. Får tips om att sätta en korg eller liknande på staketet, fylld med leksaker till hundarna. När sedan folk går förbi kan de kasta en leksak till hundarna och det förtar deras skällande. Istället blir det något positivt att det kommer folk förbi.
Och vid inkallningen kan jag möta upp Nemo med en näve gods som jag kastar ut på gräsmattan. Då får han belöningen snabbt och han får samtidigt en ny uppgift då han måste söka efter godiset.

Fylld av ny energi börjar jag med Åsas tips redan samma dag. Det kommer en som går förbi och jag ropar lugnt och glatt på Nemo. Han svarar upp på min inkallning och får en boll kastad till sig när han är på väg till mig. Oj, vad roligt, den där bollen var roligare en mannen som gick på stigen.
Provar den nya tekniken med leksaker och godis under en vecka och märker en helt ny energi hos Nemo. Han lystrar snabbare till mig och inväntar vad som skall hända nu.
Får jag leka eller vill du att jag skall komma upp på trappen, vekar han fundera.

Tack Åsa för dina tips!

Upp

Tilda 11 år

Idag har Nemo och Ludde haft besök av en härlig tjej på 11 år som heter Tilda och är en Curly Coated Retriver. Hon bor i samma kvarter och de har sett varandra tidigare men inte lekt med varandra förrän idag.

Nemo och Ludde mötte upp Tilda utanför staketet och Nemo visade hur fort han kan springa runt "trädgårdslandet". Det verkade dock inte imponera på Tilda. Hon kikade vid dammen och var mer intresserad av den. Ludde var framme och visade att han är snygg och "satsa på mig, gumman". Nu ville Nemo vara med så fjäskandet för Tilda kom nu från två håll. Tilda blev nog lite generad när Ludde visade upp hela sin charm offensiv.

Men snäll som hon är, låter hon Ludde få kramas och mysas. Hon verkar förstå att det är en valp så det är inget att hetsa upp sig för och hon är faktiskt 11 år. Lite avundsjuk blir dock Nemo på att han tar all uppmärksamhet hos Tilda. Han bjuder också upp till en stilla dans.

Det var jättekul att ha Tilda här men jag tror att hon blev lite trött på all uppmärksamhet. Nemo och Ludde vill gärna träffa hon igen. Tur att hon bor så nära.

Upp

DSG Mitt inoff. utställning

Äntligen var det dags att få åka på utställningen. Lite har vi tränat på att ha Nemo på bordet och gå fint i ring, men inte överdrivet mycket. När vi kom till Skrängsta gård fick både Nemo och Ludde vara kvar i bilen eftersom vi skulle få allt på plats och göra iordning inför utställningen. När det var klart fick även de komma in i ridhuset.

Tog inte lång tid förrän den ena hunden efter den andra kom. Snart var det 17 stycken Dansk/svenska gårdshundar som skulle få visa upp sig. Underbart!
Nemo ville inte alls vara inne i buren. Det är ju mycket roligare att vara ute med de andra hundarna. Ibland gav han ifrån sig ett högt skall för att få lite uppmärksamhet.
Så blev det dags för "Öppen klass - hanar" och Nemo. Lillis fick ta med Nemo in i ringen då min rygg inte klarade av det. (Hon skötte det galant!) Han gick lugnt och tyckte till en början att det var helt okej men när det inte hände något blev det tråkigt. Som att stå och vänta på ens tur att träffa domaren. Ett snabbt skutt upp i Lillis famn och det blev lite bättre. Men så kan man ju inte stå och vänta, med Nemo i famnen...

Domaren klämde och kände på Nemo, och han stod lugnt och tryggt på bordet. Sen var det dags att gå runt i ringen. Då var jag beredd på att Nemo skulle få stanna först och invänta de andras placeringar. Men först stannade en hund och Nemo fick gå vidare, och sedan en till. Men oj! Han kommer att bli trea!!! Kunde inte låta bli att sträcka upp ena armen av glädje. När han sedan fick ett HP (Hederspris) var jag i "sjunde himlen". Min Nemo!!!

Vilken fin kritik han fick av domaren:

Mycket god typ och storlek. Vackert huvud. Något ljusa, välformade, milda ögon. Bra öron. Underbett. Bra bröstkorg, bra bredd i sin front. Utmärkt vinklad fram och något knapp bak. Rör sig kraftfullt fram och bak. Trevligt temperament.

Reportage i Sundsvalls tidning

Så har man blivit "rikskändis". När mina mattar var till Viforsen och fiskade för ett par veckor sedan, kom det två dit som ville träffa dem. Det visade sig att de var från Sundsvalls Tidning och skulle göra ett reportage om kvinnliga flugfiskare. Vad spännande!
Ludde och jag låg i bilen under tiden de satt och pratade. Sen när det var dags för fisket och fotografering kunde vi inte hålla oss undan. Vi brukar ju alltid få vara med och självklart även idag.

Lillis hade fått en fin, stor fisk som vi fick nosa på. Då passade fotografen på att vara framme han med. Vet inte riktigt om det var vi eller fisken som var mest intressant...

Läs artikeln här: Sundsvalls tidning

Upp