Handtecken

Sedan en tid tillbaka har jag haft Nemo i långlina när vi är ute på promenader. Då får han strosa lite som han vill men alltid på vänster sida om vägen. Har kontakt med honom genom signaler på visselpipa, för att fånga hans uppmärksamhet, alternativt verbala signaler. Det är Stanna, Höger, Vänster, Stå kvar, Framåt och Vänta som jag använder mig mest av.

När jag har ögonkontakt med honom visar jag honom handtecken om färdriktningen. Eller om han kanske skall stanna. Kan ju vara en bil som kommer eller en vägkorsning.

Stanna

Vänster

Höger

(Ja, ja! Ibland finns det ju annat viktigare än mig att titta på/nosa efter...)

Stanna

Nemo är väldigt lyhörd för inlärningen av handtecknen och det tog inte lång tid att han fattade galoppen att ta ögonkontakt med mig när han var långt framme och hörde signal från mig. Det är oftast så att jag ropar hans namn men en signal med visselpipan har samma effekt. Visselpipan kan ju vara att föredra vid skogspromenader.
Som med allt annat är det bara att nöta på. Träning ger som sagt färdighet.

Tyvärr kan vi inte ha Nemo lös på promenaderna för han har fullt upp med att upptäcka världen just nu. Vilket kan innebära en långrusch iväg utom syn- och hörhåll och då vill han verkligen inte bli störd av matte som tycker att det är dags att gå hem. Men förhoppningsvis kommer den här träningen i långlina vara till nytta framöver för att kunna ha honom lös och låta honom springa fritt.

Upp

Fiskehund

Redan som liten valp har Nemo fått följa med oss på alla våra fisketurer. Med ett namn som "Nemo" måste han ju gilla vatten eller hur...
I början kunde vi ha honom lös, med flytväst på, och låta honom strosa omkring på egna upptäcktsfärder. Men med tiden när hans doftiver blivit högre, har vi mer och mer få ha honom kopplad. När han fick nos på något spännande kunde han springa iväg en bra bit in i skogen och det kändes alltför oroande.

För bara ett litet tag sedan hittade vi det idealiska fiskeplatsen inte bara för oss utan även för honom. En å med många strömmar och lugna sel vid ett grustag inne i skogen. Kan det bli bättre?!
Där har vi kunnat släppa Nemo lös och återigen låta honom spinga runt som han vill. Han håller koll på oss hela tiden vart vi håller hus, och vi rör oss ju hela tiden.

Ena stunden kan han var precis intill och kolla om det finns någon fisk, för att i nästa få en springlust som heter duga och fara som en torped fram och tillbaka i grustaget.

Skulle det vara så att vi inte hör eller ser honom så kommer han direkt på inkallning. Att se honom så här vid/i vattnet, ute i naturen, är att se honom i sitt rätta element. Det syns verkligen på honom att han älskar detta, att få vara ute i det fria. Som de skriver på rashundklubbens sida, "Gårdshunden är en trogen kamrat som är pigg på äventyr, den hänger med på långa promenader, jogging-, skid- och ridturer", skriver vi gärna till "fiskehund" med.

Höst vid stugan

Det var flera veckor sedan vi var till stugan så det var härligt att komma dit igen. I Jämtland har hösten redan gjort sitt intågande med att färga björkens löv gula och lätt röda. Solen gassade på så temperaturen var uppe runt 20 grader och värmde gott. Då är det badväder tyckte Nemo.
Nemo fick besök av sin kompis Lorry under ett dygn och det var han superglad över. Lorry som är en Tollare älskar även han att bada alltså var det bara att låta dem leka i vattnet.

Förra gången Nemo och Lorry träffades orsakade en fotboll att de blev ovänner för en stund. De råkade i luven ordentligt med varandra men av detta märktes ingenting nu. Inför att Lorry skulle komma hade vi tagit bort alla leksaker och gjort varsina matplatser, allt för att minimera risken för kamp om revir hos någon av dem. Att vi nu varit förutseende gjorde att Lorry och Nemo kunde leka och ha det kul tillsammans. Visst sa Lorry ifrån ibland när Nemo ville leka för ofta och för mycket för en 8 år gammal Tollare, men det räckte med ett lätt morrande och Nemo fattade direkt att det var dags att lämna Lorry ifred.

Ingen utställning

Regnrusket satte stopp för vår färd till Örnsköldsvik för utställningen. Att stå ute i regn och kyla känns inte så kul så vi tog beslutet att inte fara. Nemo verkar inte så ledsen över det. Det kommer fler tillfällen.
Nemo hade varit den enda gårdshunden på den här utställningen och vi hade hoppats på fler. Alltid kul och får träffa rasfränder. Får se om vi far till Sundsvalls utställningen istället...

Upp