Ute på klipporna vid Skeppshamn, Söråker

En kort resväg från oss kommer vi ut till havet. Det är oerhört mäktigt att stå där på klipporna och uppleva hur vågorna slår emot klipporna. Höra hur högt det brusar och slår från varje våg.

Vi ville inte släppa hundarna där men gick vi in i en vik var det mycket lugnare så där fick de springa fritt. De var som bergsgetter ute på egen utflykt. Nemo sprang först och Ludde efter. Storebror får kolla först så kan lillebror komma sen.

Ena stunden var de runt oss och nästa såg vi hur de hoppade mellan stenar och upp på klipporna. Ner till vattnet gick det bara för att dricka lite. Om det inte fanns vattensamlingar att dricka ur.

Ibland sprang Nemo iväg själv och utforskade omgivningen. När han kom till skogsbrynet hörde han hur det prasslade och lät inifrån buskarna och träden. Direkt blev han på helspänn och inväntade stora sjöodjurets uppkomst. Eller nått.

Men det var bara Ludde som tagit en annan väg än Nemo.
Kaffet smakar extra gott en dag som denna. Hundarna trivs och har det härligt, liksom vi när vi sitter och blickar ut över havet.
Livet är bra underbart!

Upp

En dag i skogen

Hade hoppats att få lite kantareller i korgen men det var så små de vi fann så de får vara kvar så det växer sig stora och fina. Istället lät vi hundarna vara ute i skogen och koppla av på sitt sätt. Slippa kopplet alltså. De sprang runt som galningar i skogen och nosade överallt. Om man skulle tro deras nosning och grävande måste det ha varit massor av möss i skogen.
När det var dags att fara hem ville Nemo annat. Då fick han nos på något spännande strax bakom bilen inne i skogen.

Vi såg hur han sprang iväg och hur jag än försökte med inkallning och få stopp på honom sprang han vidare. Ludde tvekade en stund men följde även han med in i skogen en liten stund. Ludde kom, skitig om nosen, när Lillis visslade på honom efter en liten stund.
Nemo var fortfarande borta. Han hade det säkert jättekul där han var. Inte vill man lyssna på rop och visslingar då inte. Tidigare när Nemo har smitit vid stugan har han kommit när han har hört bilen. Alltså startade vi bilen men inte kom Nemo för det. Måste erkänna att jag började bli lite orolig nu. Det är trots allt snart älgjakt och vi såg mycket älgspår i skogen.

Det tog en lång stund (tyckte jag att det var i alla fall) innan Nemo tyckte att det var dags att komma tillbaka till oss. Han kom tillbaka från samma ställe som han sprang in i skogen. Han var väl borta en 5 minuter och såg lagom trött ut när han kom tillbaka. Jag sa inget till honom utan tog han bara in i bilen i buren. Väl där hann vi knappt sätta bilen i rullning innan han somnat.

Upp

Fiske i Mjällån

En perfekt dag med solsken och lagom värme går det inte att låta bli att fara och fiska. efter avslutat arbetsdag packade vi fikakorgen och for till Mjällån som inte ligger långt ifrån oss. Just vid den fiskeplats vi far till har en stor grusgrop så där kan hundarna springa fritt.

Hjälper dig matte med fiskandet. (Inte visste jag att det
fanns fisk i grustaget...)

Vi gjorde lite sporadiska inkallningar och hundarna kom som ett skott varje gång. Det här måste vara paradiset för en hund att få springa fritt, utforska välden i sin egen takt och få vara ute i en sådan här miljö med vatten och skog.

Ibland ville de vara så nära oss att de borde ha
haft ett eget fiskespö...

Jag fick en liten harr men annars var det ingen fiskelycka att prata om när det gäller fisket. Men jag tror att hundarna och vi var lika lyckliga ändå. Bara det att få vara ute i naturen och njuta av lugnet är underbart!

Upp